kanelcarin

Imorse på min morgonpromenad blev jag superkissnödig. Mitt i kisseriandet insåg jag till min fasa att jag kissade på en kantarell. Den enda. Så vände jag mig om och insåg att marken som omgav mig fullkomligt badade i kantareller. Rådig som jag var utan hink stoppade jag fickorna fulla men fick tillslut ge mig och gå hem för att sedan återvända med en kasse som tålmodigt fylldes. Jag ser det hela som ett bevis på hur den laglösa nöden kan förgylla dagen med lyrisk rikedom. Jag fick dessutom besök av Åsas kärlek Daniel idag på jobbet som snackade knark. Han fick mig att tänka expansivt, att jag på något sätt kan bli ännu rikare pga lite kastat vatten. Så nu har jag lagt svampen på elementen där den sakta får torka. Sedan ska den delas upp portionsvis och förpackas i tepåsar samt rullas till cigaretter. Eftersom det är cityfest här i veckan passar det sig ju alldeles utmärkt att slå upp ett stånd där presumtiva köpare kan tänkas passera.  Kanske kommer jag kunna göra mig en hacka.