Freitag
Nu ska jag berätta om min dag. Vaknade upp arg som ett bi, irriterad över att jag sovit till alldeles för sent och ont i kroppen, ungefär sådär som det känns efter att himlen öppnat sig och släpper ner ett stort klippblock över dig. Efter 102 år kommer en jättestark boxare och flyttar på klippblocket och ungefär så ont kändes det överallt i morse. Med värken molandes i kroppen och blixt och dunder runt huvudet masade jag mig till t-centralen och mötte upp en som värpte ut mig för snart 26 år sedan. Eftersom det alltid är kul att träffa mamma blev jag glad men ack o ve så ont jag hade och irritationen klustrerades ytterligare när korta irrpannor och skrikandes tonårsskabb satte käppar i hjulet på mig. MEN. eftersom jag är en så optimistisk positivist och positiv optimist bjöd mamma mig på en Caffè ristretto, dvs säga en så låg espresso att den i stort sett innehåller 95%koffein, 2%vatten och 3%räddning och på det fick jag 2 st ipren. Jag brukar inte knapra sånt i onödan så när jag ändå tog en så tog jag två, mest för att den första inte skulle få ångest och för att man trivs bäst i sällskap med jämnlikar. Min godhet belönade sig och efter cirka en liten stund mådde jag mycket bättre. Mor o dotter gled snabbt genom NK, mor aktivt och dotter passivt läsandes en möe intressant bok om Lenin. Och tack vare den mycket ädelt formulerade meningen "lyckliggör oss med din frånvaro" som är bestämd och frånstötande men samtidigt lite smått vacker och underhållande, förädlades stunden på NK SAMTIDIGT som jag fann en utgång från den 2 sista dagarnas själsliga våndor. Och det har jag alltså egentligen Lenin att tacka för.
Ok, efter NK Staplade vi iväg till Östermalmstorg och både min och mammas älsklingslunchrestaurang; Örtagården. Mätta och belåtna var vi tvungna att skiljas åt då mamma skulle se en viktig film som inte går upp på Gävles biograf och själv kneta jag mig iväg till Tv-huset och inspelningen av Babel. Ja, det finns ju ett program på tv som jag följer stenhårt och det är babel och idag fick jag vara med på inspelningen, det var skoj. Latjo. Amos Oz blev intervjuad och det var, som jag antar att ni förstår, väldigt intressant. Sen var DÖD OCH PINA e Jan Guillou där AAAAAAARRWWW han är så jobbig så jag dör. Senast förra veckan såg jag honom på tv och var tvungen att ringa mamma och beklaga mig över eländet. JA! Janne är en väldigt yrkeskunnig man och har skrivit en del väldigt bra böcker. JA! Han har gjort en del imponerande saker MEN han saknar, i min utsago, ALLT vad ödmjukhet och lyhördhet heter och han är så självemfatisk så jag får ont i knäna och han är så självhävdande och självupplyftande att jag slutade läsa hans böcker för flera år sen. Ja, men det här är ju vad jag tycker. Punkt slut.
Mamma och jag sluppade upp igen på Stureplan och vacklade halvtrevande fram i stadsarkitekturen. Sen skildes vi åt och jag fick (KORS I TAKET) till det och köpte en tunika och en diktsamling av Bruno K. Öijer. Det var det nästbästa idag, det bästa var att träffa mamma.
Nu är jag hemma, kokar kidneyböner, dricker en överbliven lättöl och lyssnar på Friska Viljor. Ska softa lite här innan jag glider ner till T-C igen för att plocka upp nästa Trödjebo; Elin. Jäääääää Elin och Carinhelg starts tonight :) :) :) :) :):) :):):):)
Peace!
Kommentarer
Postat av: Louise
låter som en bra dag :)
Kram
Trackback
