kanelcarin

Nu har jag tentan bakom mig så nu är det bara att ta tjuren vid hornen och fortsätta med nästa grej. Men hur kommer det sig att sträckan att sätta sig ner och plugga är så brokig och lång? Nu har det gått en dryg timme, jag har satt mig ner cirka tio gånger men varje gång kommer jag på att jag har en räv bakom örat eller pilla navelludd, blommorna i fönstret måste flyttas på och jag måsta boka träninspass, kolla mailen, bloggen, fylla på med vatten, nej förresten, det är ju godare med saft! Hungern infinner sig explosionsartat och vips blev det lunchdax, sen diska, sen kanske, kanske man kan sätta sig. Men då blev det helt plötsligt stökigt, rent av ett bombnedslag i rummet och jag börjar städa. Kollar mailen igen, går och kissar. Öppnar boken men måste slå upp första ordet, kom plötsligt på 3 andra ord att slå upp, men först lite lypsyl på läpparna. Men varför är det alltid såhär? Det är som att ta sig fram i djungeln med en sabel där man måste skära ut sin väg och undanröja faror innan man kommer fram till målet. Knäppt :P