Här sitter jag och är den jag är.
Här sitter jag och är den jag är. Försöker tvinga mig igenom de 20 sista sidorna i en romans som ska va utläst till på onsdag. Det går sådär. Känns som att jag skulle behöva 32 år på mig att läsa de där sista sidorna. Känns som att jag önskar att boken inte fanns. Nu existerar dock skräpet så isåfall önskar jag att det kunde komma en lång, luden griparm och ta den ifrån mig. För isf skulle jag ha en ruskigt grym ursäkt på seminariet på onsdag.
Idag har jag lyckats med bedriften att baka en äppelkaka som smakar ungefär som apar smakar mest. Men va gör man inte för att få i sig socker?
Det känns konstigt att erkänna men även fast jag har tofflor stora som rymdskor så fryser jag om fötterna. Om Carl-Johan Vallgren var här skulle jag inte frysa, jag skulle se till att han värmde mig. Men nu är han inte här och därför fryser jag.
Igår var man ju på Marie Laveau. Det har de en dörrvakt som ---KORS I TAKET--- spänner upp ett leende som brer ut sig som en sommaräng mitt i vinterkylan när han hälsar de väntande sällskapen välkomna. Så 5 points till M. Laveau tack vare honom och tack vare snubben i röda plyschbrallor, röd kavaj, rödspräcklig skjorta, zebrarandig sjal, översittarleende, korpsvart hår impregnerat med något som såg ut som flöt samt oreange enorma glasögon som jag tyvärr inte behärskar att beskriva. Plus också för hans kompis med stråhatt, nått grönt och koväst.
Och till er andra vill jag bara säga: TACK!
Kommentarer
Trackback
