kanelcarin

Nu ska jag lägga mig och sova och drömma mig långt, långt bort och om fina saker. Jag ska drömma om Rom och ginsengkaffe, sen ska jag drömma om ängen i Hillevik som är blå av alla ängsklockor på sommaren och där Åsa och Daniel springer hand i hand och sjunger en kärlekshymn till varandras kärlek. Daniel kastar sig ner på rygg i gräset och blickar upp mot den djupblå himmelen medan Åsa binder honom en krans av ängsklockor och prästkragar innan de fortsätter att springa mot vattnet med en stor och varm sol som dinglar över deras huvuden och som skickar stora kaskader av solstrålar på vägen framför dem. Nere vid vattnet omfamnar de varandra och Daniel lyfter upp Åsa och bär henne ut genom vassen där han gömt en kanot, sedan paddlar de tillsammans iväg till Lill-Jakob där de äter wienerbröd tillsammans i vattenbrynet och badar tårna i det sommarljumma vattnet medan måsarna skriker ovanför deras huvuden och någonstans hoar göken. På kvällen paddlar de ut och kastar lite och drar upp en och annan abborre som Daniel varsamt grillar över öppen eld som han för övrigt tänt med hjälp av glasögonens och ljuset från solnedgångens hjälp, medan Åsa stillsamt sjungandes dukar på filten. Så sitter de där i det rosaskimrande ljuset från horisonten och bara njuter av tillvaron, stillheten och varandra. Tillsammans blir de först mätta och sedan jättetrötta och tillslut vaggar de varandra till sömns i varandras armar på filten under bar himmel i sommarnatten. Och de sover gott. Det blir min dröm i natt.