kanelcarin

Nu lyssnar jag på Paolo Benvegnù, inte för att han är lika grym som Negramaro utan mest för att jag är för trött för att byta.

Jag är i skapartagen. Idag har jag börjat dagen med att baka en riktigt kladdig kladdkaka.

Nu har jag bakat en snuskig tårta eller vad man ska kalla det. Den ska jag snart stoppa i en påse och ta med till guldfynd som tack för den här julen. tråkigt om den är snuskig men hos de där sockerråtterna går den säkert ner oavsett he he he. 

Nej jag blir så jäkla förbannad. Igår flyttade jag ut från min gamla 24:a. Hur kan man leva på 24 kvadrat och ha så förbannat mycket saker????? Det var helt sanslöst och jag får så dåligt samvete. Ingen kan behöva så mycket saker!!! Och när jag packade ner sakerna insåg jag hur lite jag behöver vissa saker och ja, en del saker använder jag inte ens? Så därför blir det grovsortering nu inför flytten till Stoccolma. 

Eeeehm. Jag tänkte bara att ibland tycker man att det är förjävligt men jämfört med andra så kanske tillvaron ändå kan jämföras närmast med ett paradis och därför brukar jag försöka låta bli att tycka att det är förjävligt. Och om jag mot all förmodan ändå tycker att det är förjävligt så tänker jag alltid att det blir bättre.

Nu är jag tillbaka i Gävle igen, har varit på snabbvisit i Karlstad och städat bort mig därifrån och sakta men säkert trillar alla tunga stenar loss ur hjärtat på mig och det börjar kännas riktigt skönt. På söndag bär det av till Stockholm med flyttlasset, hoppas för guds skull att det blir bra nu.....känns ju lite sådär att behöva börja om och starta upp nått nytt igen bara för att det inte blev så bra i Karlstad men nu är det ju som det är och bara att bita ihop. 

ja.........jag har ingen lust och jag är inte heller världsomspännande. det känns mest som att jag bara befinner mig på ett obestämt läge nånstans mellan kobent och hjulbent men det är väl inte heller så dåligt, eller? dessutom har jag lille fjanten här och vi älskar varandra. han älskar mig och jag älskar honom och det är något fastslaget och bestämt och det är inte alls några dåliga grejjor!! han fick följa med mig ut på promenad idag men jag fick vända hemåt och lämna honom hemma för han och jag kom hela tiden på olika sida av björkarna och lite annat. det kändes omöjligt men han förstod mig eftersom han älskar mig och jag honom och därför vart det inget tjafs. sen när jag gick före honom upp för trappan släppte jag förbi honom för han tyckte jag gick för sakta och ville inte bli bromsad av en ladugårdsvägg. det är sånt man förstår utan att ens behöva säga det när man älskar varandra så här obeskrivligt, nästan overkligt mycket. och kärlek är ju ändå något världsomspännande så kanske ändå.......

Mitt bland julekulor och i brist på andra kulor ska jag ta och leta fram en Mozartkula ur skafferiet. För det är gott, lite lyxigt men framför allt tröstar det en vilsen själ med ett brustet hjärta. Inte för att det sista känns så där överdrivet befogat men någon slags sympati hyser jag väl för alla hjärtekrossares offer.

På förstasidan i dagens Gefle Dagblad hyllas en Kim som bockräddarhjälte. Han räddade alltså bocken från att brinna ner (eller var det brinna upp??) natten till igår. Pga vad jag förstår, viss nyhetstorka då juldagen för många geflebor kanske blev lugn (?) gick herr Journalist hem till sin vrå, skrev en fjabbig artikel om Kim the Bocksaver och skickade verket till tryck. Det som vart så fel var att någonstans i dimman däremellan stod Bocken måltavla för antingen samma eller ny aktör som denna gång klarade sitt mission med bravur. Så gårdagens hyllade hjälte fick ändock stå som symbol för en förlorare idag på första sidan eftersom resterna av den räddade bocken numera bara består av ett välkänt, svart skelett . 

Vem har tagit min vänstra toffel? Toffla? Jag kan sätta 100 spänn på att det är vår käre hustomte, hunden Zorro, även kallad lilleman, ibland också Idioten. Han som är stor på jorden men en riktig liten fegis. Han brukar kunna svälja både det ena och andra, spelar ingen roll huruvida det är sött, starkt, gott, äckligt eller smaklöst. Så länge det går att svälja går det som sagt att svälja :) Hans mun borde ha egenskaper i stil med en präriestepp eller Rysk tundra. Hur som helst är han en toffelhjälte.

Här om dagen var det söndag, det vill säga att det var i går även om också idag kändes som söndag fast det var måndag, var en som heter Heldt in på ett ställe som heter Guldfynd. Kaxig som tusan försökte han köra Gävlestilen och hålla sig från att hejja men så kunde han inte låta bli så han räddade mig från att undvika-kunden-med-blicken-medan-man-gör-paket och istället ignorera-kunden-och-prata-lite-med-heldt istället(varför alla bindesträck???). Dvs, vi hade lite av vad som kan kallas en kort "chat". Chiacchierata på italienska men jag tror den engelska varianten är lättare för oss nordbor. Över huvudet på kunden pratade vi om allt mellan himmel och jord. Bland annat fann jag att Åsas vilda försäkran om att det var okej att komma i mjukiskläder på Nyårsafton av Daniel verkade mindre uppskattat. Han såg faktiskt lite smärre chockad ut vid blotta åtanken att nyårsvaka i leggings och tunika. Dessutom fick jag hint-hint av vad Tomten ska överraska Åsa med i år. Inga dåliga grejjer!! Eftersom Daniel var utsänd på uppdrag av självaste Tomtefar hade han inte tid att prata med en enkel brudhalva som jag, nej han hade inte ens tid att vrida kroppen 90 grader så jag fick se framsidan utan jag såg bara profilen av den gamle stofilen. Med eld i baken och släpig röst upplyste han mig om något som jag antar var av både kristlig och intellektuell betydelse men kanske också av ren inställsamhet. Hur som haver hörde jag inte riktigt vad han sa men jag tänkte att med lite schyssta nickningar och ett glatt humör märker han nog inget och han såg faktiskt rätt nöjd ut innan han rusade vidare i juldeliriumet.

NU! är jag hemma i Gefle igen. Det känns bra. Ännu bättre känns det för att jag INTE är i Karlstad. Tyvärr behöver jag inte åka tillbaka till Karlstad bara för att flytta; jag måste även göra en OMTENTA! Det har jag aldrig, aldrig gjort :( Jag måste verkligen ha G i helan Engelska 1 annars får jag ju inte läsa vidare i januari eftersom jag byter universitet :( Fasen vad stressande. Hur som helst ska jag plugga glosor VARENDA morgon med start i morgon bitti. Usch nu känns det: fyyyy! Fast skönt att vara hemma och SKÖNT att aldrig mer behöva leva och bo i och verka i karlstad. Förbaskade avkrok till ställe.

Med bögfobifegis menade jag givetvis HOMOfobifegis. Lika bra att rätta till innan nån får för sig att jag är fördomsfull. :P

Varför spelar frisörer i en alldeles egen liga? Vad är det för dödsförmätet släkte de tillhör egentligen?? VAD ÄR DET FÖR FEL PÅ DEM???????????????????? :( I höstas var jag och klippte mig hos en snubbe på Klippoteket här i bög-Karlstad med ett alldeles slående utmärkt resultat. Dum är man ju inte så när det var dags att klippa sig igen beställde jag återigen tid hos honom. Ok att klockan var 8.30 men fattade han inte min INGÅENDE beskrivning dels hur jag VILL ha det dels hur jag INTE vill ha det???? Varför nickade han och höll med om allt jag inte tyckte var ok när han sen ändå klippte så????? 

När jag ska på systemet har jag oftast bestämt mig innan vad jag ska köpa men på vägen dit kommer jag alltid på andra tankar. Väl inne på systemet vet jag inte alls vad jag ska köpa och tillbringar därför massivs med tid där inne på grund av omsorgsfulla val och överläggningar huruvida det ena eller andra är bättre och ur vilka aspekter. När jag väl kommer ut har jag ändå ingen aning om vad jag har köpt och på kvällen ångrar jag mig. Så ock idag (fast kvällen har inte kommit än så det kan hända att det blev bra). Däremot blev mina ständigt återkommande djupa tankar på allehanda alkoholhaltig dryck på vägen till systemet trevligt avbrutna idag. Jag gick och tänkte på the oh! so tasty-guinness när jag ser en hand sträckas upp framför mig. Jag möter handen i ett glatt high 5, skrattar till och tackar den lilla flickan som uppenbarligen kunde läsa mina tankar och genom den trevliga gesten visa mig sin uppmuntran till att köpa Guinness till kvällen :) Det borde finnas fler människor i samma anda!

Idag är det lucia och dagen till ära har jag haft en liten tenta. Och i tentasalen såg jag det hm....jag vet inte om jag ska säga "roligaste" "fulaste" eller "sötaste" jag sett på länge. Det går en tjej i min klass som kanske inte lägger ner mirakulösa ansträngningar i sina klädsval och är väl, vilket egentligen är direkt ovidkommande, lite gammalmodig i sitt utseende. Lucia och tenta till ära hade hon faktiskt klätt upp sig. Fråga min inte varför en människa över huvud taget kommer på tanken att piffa till sig till en tenta en lördagsmorgon på lucia??!?!! Men det hade hon gjort med lite hm....oroväckande resultat. Fasen alltså att jag inte har en bild för det borde nästan ha förevigats! Egentligen var det väl inte så farligt men hela resultat av hennes annars så försiktiga existens gjorde att jag ryckte till vid anblicken. Hon hade på sig sina vanliga, lite puffliga blåjeans, över det han hon nån grej som inte var en tunika och inte var en klänning utan såg ut som en typ morgonrock (?) fast i silkesmaterial i alla tänkbara nyanser av turkost. Jättestora, runda, bulliga blå-vita jympaskor och glitter i håret på det, det såg bara för roligt ut. Det låter kanske inte så extremt men jag blev helt förstummad av uppenbarelsen. Hennes relativt pimpinetta framtoning som blev helt vansinnigt spårad och rörig idag gjorde att hon bara var så otroligt söt! Skål för lusse brud. 

I morgon bär det av till Emma och Madrid, det ska bli så himla kul att få komma dit och se hur hon har det. Och det ska bli kul att se hur det går till i Spanien =) Jag vet verkligen ingenting om Spanien men det kommer jag förhoppningsvis göra när jag kommer hem igen.

Igår var jag o de andra (det vill säga Tomten, Lill-fjanten, TörnTrosa, Mickey & Mouse) på biljardfemman eller biljardnian eller vad tusan det heter och firade Annas ett år närmare pension och skön vila. Jag lyckades klämma i mig en europeisk mai tai som innebär vit och mörk rom, granatäpplesirap och mandelsirap och det var så gott så det kändes som att det blommade inombords. Sen, för att runda av, gick jag på the heavy stuff, dvs, St. Peters Cream Stout. Jag hade tänkt mig en Guinness men eftersom det inte fanns hade jag ju turen att få prova nått nytt med alldeles utmärkt resultat. Det var så gott så det murrade till i hela svalget ner i magen. Det var inte tänkt att vi skulle ut den här helgen men eftersom vi hade så trevligt igår fick vi mersmak så ikväll blir det partyparty. Jag tänkte fortsätta på ölandet så jag har köpt lite spännande ale av varierande karaktär. Bland annat slog jag till med en Ruddles county därför att jag från säker källa har hört att den är god. Kan hända att den här säkra källan är jag själv men jag är inte säker. Så oavsett så blir det som att smaka nytt och fräscht. Sen klämde jag till med en Abbot Ale, mest som en hyllning till klosterkulturen och lite för att mamma tyckte det kunde vara bra att munken med kupan på etiketten kunde hålla koll på mig. Ja. Det här var ju mest för att ni skulle få en liten inblick av vad som försiggår i mitt so called life just nu.