kanelcarin

Här ska ni se, nu ska jag dela med mig av ett av mina minnen från Roma. Här är vi på On the Rox som vi var på varje fredagnatt efter jobbet och blev fulla, alla som jobbar på Campo dei Fiori hänger där efter stängning på helgerna. Det är Ooooh du härlige Mike som tagit bilden på två som har väldigt mycket utbyte av varandra. Han till vänster i bild heter Nicolà och här halvfransos och halvITALIENARE vilket också förklarar varför han var lite knepish och varför jag tillslut var tvungen att spola honom med tändvätska. Så nu är det nog mer folk av honom, vad vet jag? Vad tänkte jag på när den där bilden togs tro? Det var varjefall en galet rolig kväll hehehe :)

Det där som jag skrev i förra inlägget är faktiskt sant. Tänkte det var bäst att understryka det i fall ni undrar. 

Nu har jag precis fått en påtaglig bekräftelse på att italienare är dumma i huvet. för det är ju så här:

Hallonrött är så fint, det är den bästa färgen för den är så fin så den nästan luktar lite hallon också. I somras plockade jag jättemycket skogshallon, de var så små i skogen i Trödje men de var goda ändå. Sen gjorde jag paj och smoothies och annat gott. Muffins. Hallonmuffins, hallonpaj och hallonsmoothies. En dag åkte jag och Elin till havet, vi cyklade långt, långt bort, nästan ända till Iggön fast det var fortfarande Trödje. Det är så himla fint där, det är skog och hav och havsstenar och hav och jättevackert för det är vid havet, och det är ingen annan där. Och där var hallonen stora. Havshallon. Som tur var hade vi med matsäck i plastkartonger som vi kunde lägga hallonen i. Vi plockade också blåbär den där dagen. Som ni kanske minns var blåbären förra sommaren jättesmå och dessutom få men på Hålön var de stora och goda och saftiga. Blåbärsskogen är det bästa jag vet, det är en annan värld. Elins lillasyster fyllde år den där dagen så hon fick lite bär av oss till tårtan, resten gjorde vi en jättestor fruktdrink på tillsammans med andra bär. Det var en bra dag, jag var så glad den där dan och jag ville att den aldrig skulle ta slut för det var jag och Elin vid Trödjehavet och det var blåbärsblått och det var hallonrött.

Idag var jag på bodypump och då hade jag den utsökta turen att hamna snett bakom Mr Big Gym. Ja jädrar i min låda, det var utsikt som hette duga det. Tyyyyyyypiskt att han stod mitt mellan mig och instruktören så jag var tvungen att titta på honom och hans svällande muskler hela tiden. Han var lång, välproportionerlig och såg ut som en grekisk gud gör mest. Fast han var blond och jag gillar ju inte blonda snubbar men en regel är ju inte en regel utan ett undantag, eller vad säger ni mina kära vänner och anhängare? Ja men visst, det var som olja i stekpannan och vatten i krukväxten, han fick mig att känna mig levande i gen och jag tänkte *dra åt skogen alla snygga italienare* för vad är väl ni i jämförelse med det här välsvärvade ariska praktexemplaret? Jag ville så gärna prata med honom men de enda ord som pufflade upp i mitt inre var Je t'aime, Je t'aime, Je t'aime. Så tänkte jag till en gång till och då gick jargongen: je t'aime för all framtid. Je t'aime för all framtid, Je t'aime för all framtid!!!! Och jag ville bara kasta mig in i den där enorma famnen och aldrig släppa taget. Fast jag tänkte att han skulle få duscha först. 

Fy FAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAn vad jag hatar italienare. hatar hatar hatar hatar hatar FAAAAAAAANNNNNN vad de stör mig de och deras överjästa jävla egon och nollställda hjärnor. OK OK OK att de har Dante, Michelangelo osv men de är fortfarande några miljoner idioter för många. FRUST OCH SUCK OCH STÖN säger jag. Varför kan vi inte bara gräva en stor grop och slänga ner dem där allihopa och låta dem ligga tills att de kommit till insikt och skärper sig och beter sig som folk gör mest och inte som jävla babianer till besserwissrar? Eller jaga ur djävulen ur deras förpestade själar med flytande kväveduschar och jämna laddningar med ström. Visst hade ni Dante men ni har också Berlusconi, visst var rommarimperiet mäktigt med sin ceasar, en tidig upplaga av la mafia kanske?? visst är pizzan god MEN ERA BARN ÄR FETARE ÄN VÅRA OCH DE FÖRPESTAS INTE AV INRÖKTA LÄGENHETER OCH AVGASLOCK ÖVER STÄDER. Och visst kan det vara charmigt med en sån variabel kultur men vilka sociala klyftor sen, norr/syd=natt/dag=pest/kolera=svart/vitt=man/kvinna=sommar/vinter=varmt/kallt Sverige är minsann ett enhetligt land med isolerade hus och OSTAGNERADE HJÄRNOR. Och enligt nya undersökningar så är svenskar lyckligare än italienare. HAHAHAHA sug på den karamellen era inskränkta slashasar till kaffesumpar.

Nu är det två kvällar kvar till Fredag Kväll och inte vilken Fredag Kväll som helst utan Mamma+Carin Fredag. Dramaten ska våldgästas och här ska idkas finkultur! Jo men visst, vi ska på teater med Engelska anor och jag ska sörpla i mig var enda liten detalj av som vore det de sista dropparna av en Mojito på Miami Beach. Och lördag, mina vänner, på lördag bär det av till Ullriksdal och mer insupande av vad njutbarheten har att erbjuda. Det är ju nästan, det är ju nästan så att man skulle ta med sig Glenn!

På onsdagar är det 90 minuter spinning med Glenn som gäller. Ibland tränar jag också på SATS Södra Station och där (håll i er nu) går det rykten och snackas för fullt om Glenn. Glenn kör även 90 minuter spinning på lördagar samt 60 minuter på söndagar, alla pass på SATS Medborgarplatsen, dvs mitt och andra ûbermenchens gym. Idag gjorde Glenn dessutom reklam för sig själv att på tisdag nästa vecka ska han även vikariera på SATS Odenplan, ett pass som inte är mindre än 2 timmar långt. Man frågar ju sig själv om vissa är riktigt friska?? 

Idag sa huvet åt mig att gå ut och gå samtidigt som kroppen skrek och vrålade NEJ NEJ NEJ. Jag trotsade kroppen och följde huvet ut. Det såg fint ut ute, solen sken och vinden ven och det var en och annan vovve ute med hussar o mattar släpandes i hälarna. Bland annat en pudel som hade liksom en tuppkam, gul. Sen såg jag två tjommar som satt och rökte fetingcigarr mitt på ljusa dan som om det inte var nåt speciellt med det, ändå skyggade de min blick då jag sökte deras. Därför gick jag fram och frågade om jag gick åt rätt håll för att komma till Märsta, de skakade på huvudet, pekade och förklarade. Jag sa tack och passade på att påpeka att de kanske ska vara uppmärksamma på farbror polisen om de promt måste röka såna enorma jointar mitt på öppen gatan. Sen gick jag åt motsatt håll som de pekat åt och när jag var säker på att de inte var efter mig gick jag hem och igen och kände mig nöjd med min liberala drogpropaganda. 

Ok, nu kommer ni säkert tycka jag är tölig men det här är nått som upprör mig:  www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_2633871.svd    Vad är det för jävla idioter som köper sånt här? Folk är så jävla medvetna om hotet mot fiskearterna och världshaven men kunskapen saknas (???) det är precis som att säga att tomten finns inte, ändå kommer han varje år. Ibland undrar jag med vilken kroppsdel folk tänker med, det är som att allt som säljs i butikerna är ok att köpa, även om de så var kokain som låg på hyllorna. Om det så såldes kineskött i butikerna skulle det finnas folk som köpte det, det finns ju ändå inga listor som talar om att man inte får. 

P.S. Jag har förresten sträckläst i en och en halv timme nu, utan paus, utan tankebryderier. Och eftersom jag har hört att det är farligt att inte ta pauser för risken finns att hjärnan exploderar och rinner ut på kläderna och det är svårt att tvätta bort så passar jag på att knåpa ner ett par oväntade och ointressanta rader här. Under tiden som jag suttit här och sträckläst har La tyska varit ute och rökt 2 gånger och vad det nu kan tjäna till är en fråga som jag låter universum omfamna. Kan hon inte baka en banankaka eller nått istället? Appropå tyskar så var det tydligen några på Bob Dylans spelning på Berns igår, och de förädlade tydligen omgivningen med sina kroppsodörer på grund av avsaknaden av deodorant. Snubbigt! Jag har faktiskt funderat lite på det på sistone, det står ingen deodorant i badrumsskåpets tyska sida men hon är ju ingen snuskhummer så hon kanske förvarar den på sitt rum? Eller i väskan? Hon kanske är rädd för att jag ska använda den i smyg och undanhåller den just därför. Eller kanske hon med flit gömmer den bakom gardinen för att jag ska ha ett tyskmysterium att fundera på? För hon kanske har förstått att lite av iakttagare är jag utan att för den delen låta nyfikenheten gå över i nån slags mani så det snarare lutar åt att lägga näsan i blöt. D.S. P.S2 Jag gillar er ;) D.S2

Tänk, här sitter man still och läser och fryser så man får ta på sig kofta och dunstövlar men jag klagar inte, nej det gör jag verkligen inte för hade det här varit i Madrid då hade man minsann behövt både en kupévärmare och hop-hopmundering för att slippa skaka tänder och frysa fast på stolen. 

Nu har jag tentan bakom mig så nu är det bara att ta tjuren vid hornen och fortsätta med nästa grej. Men hur kommer det sig att sträckan att sätta sig ner och plugga är så brokig och lång? Nu har det gått en dryg timme, jag har satt mig ner cirka tio gånger men varje gång kommer jag på att jag har en räv bakom örat eller pilla navelludd, blommorna i fönstret måste flyttas på och jag måsta boka träninspass, kolla mailen, bloggen, fylla på med vatten, nej förresten, det är ju godare med saft! Hungern infinner sig explosionsartat och vips blev det lunchdax, sen diska, sen kanske, kanske man kan sätta sig. Men då blev det helt plötsligt stökigt, rent av ett bombnedslag i rummet och jag börjar städa. Kollar mailen igen, går och kissar. Öppnar boken men måste slå upp första ordet, kom plötsligt på 3 andra ord att slå upp, men först lite lypsyl på läpparna. Men varför är det alltid såhär? Det är som att ta sig fram i djungeln med en sabel där man måste skära ut sin väg och undanröja faror innan man kommer fram till målet. Knäppt :P

Jag har nog skrivit om det här förut, men det är så vackert så isf blir det en favorit i repris. Tänk på ordet Blunda. Är det inte ett otroligt vackert ord som vi har i svenskan? Översätt det till andra språk och ni finner att det finns ingen direktöversättning som är lika vacker som det svenska ordet blunda. På svenska heter blunda just blunda och inte Stänga Ögonen. Blunda och känn vad skönt det är att stänga ute allt annat och bara vara i sig själv, känna hur hjärtat slår i bröstkorgen, känna hur skönt det är att finnas och hur skönt det är att bara vara. Blunda och du är ensam i din värld där ingen annan kan störa och påverka dig. Vad som än händer i dig när du blundar så är varjefall ordet i sig i mitt tycke alldeles fantastiskt vackert.

Det var ett tag sen jag var ute o sprang men igår gjorde jag det och då inser man plötsligt vad som egentligen är härligt här i livet och man imponeras av sin egen prestation, av vad ens egen kropp faktiskt är kapabel till! Löpning mår man ruskigt bra av, synd att många aldrig inser det. Ok, det tar ett enormt förbaskat tag att komma till den där nivån där man faktiskt börjar älska löpning och tycka att det är den bästa träningsformen men jag önskar att alla som inte har ork o tålamod till att ta sig dit kunde få en gratis prova-påkänsla, bara för att peppa på dem. Så de också kunde gå ut och skaffa den där speciella välbefinnandekänslan som löpning skänker dig.

Oj, oh-oh-oh! Vad hände? Igår kom vi till mormor, jag o hela familjen med doggsen i släptåg. Jag gick o la mig 20 i tio, stensomnade oc sträcksov till kl 8 imorse. Men hallå? Det är nästan så jag blir religiös. Också får man vakna upp och äta frulle ihop med hela familjen o med mormor (som iofs inte kan sitta still i lugn o ro hehe) Och idag känns det härligt, idag känns det bäst, idag gör det ingenting att jag har fonetiktenta i morgon bitti. 

Ibland är det bara så jävla orättvist och då blir jag så jävla förbannad. Kuk. 

Här sitter jag, en ensam, fattig student och tvingas plugga hela fredagskvällen EFTER en hel dags plugg. Trött i huvudet är jag, längtar efter att få sträcka på benen, börjar få kramp i sittbenen, förresten i hela rumpan och ner i låren, nästan så att krampen når ner i vaderna också. Stel i ryggen och smutsigt hår. Fryser gör jag också, fryser nästan ihjäl. Ingen som ringer, ingen som hälsar på, ingen som tänker på mig, ingen som noterar mig, ingen som ens hatar mig!! Har många önskningar men kan inte uppfylla nån för jag måste PLUGGA på fredagskvällen. Laterala frikativor och Le pliche vocali. Sordità och sonordità, låter det kul? Nej, det är det inte heller, det är så jävla tråkigt och extra tråkigt blir det eftersom det är fredagskväll. Och ingen cykel har jag och dum är jag ändå. Solen har skinit hela dan men jag har suttit och pluggat och hur som helst så var det bättre förr. Inte för att jag längtar efter våren men jag tog en titt på mina ben tidigare och blev snöblind vilket sedan försvårade plugget. Skitigt golv och omaka strumppar, fredagkväll och inget galej. Har skurit mig i fingret och fått herpes på läppen, slog huvudet i köksluckan tidigare och tappade vettet, dessutom har jag ett sår i näsan, upptill mot väggen till andra näsborren. Kul? Nej, ont gör det, kanske lite extra ont eftersom det är fredag och jag sitter ensam här och ingen tänker på mig, ingen vid min sida och ingen att hålla handen när det är sovdax. Yr i huvudet och snett sitter jag på stolen och skorna är fortfarande oputsade. Och i morgon måste jag kliva upp i ottan. Ja fy för den lede, ack du tunga värld!

Tack vare Mozart bara hände det! I måndags var jag dogsitter åt Mozart, sen dess har jag o la Tyska blivit värsta bundis. I förrgår tex åt vi middag i hop jag, hon och hennes pojkvän och idag bjöd hon på choklad. Dra på trissor och kors i taket! Finns det liv finns det hopp och den som hoppar lever! Lever som i liver och den går ju att äta. Nej men poänglösa ordlekar å sido så är jag väldigt nöjd med det nutida tillståndet oss emellan. Man kanske skulle gå en kvällskurs i tyska?

Fyyyyyy FN säger jag faaaaaaaan va trött jag är. För att få det riktiga trycket i ordet behövs det oändligt många a:n just nu men det finns nog inte tillräckligt många för att ens komma i närheten av hur mycket faaaaaaaaaaaan jag tycker att det är just nu. Om nåt blir tokigt nu så är det för att jag, shit alltså, är så vidunderligt trött i huvet att det bara blir hejsansvejsan och bak och fram på allt. Ni vet hur det är när det känns som att huvudet ska spricka för det är så sprängfullt men man måste ändå trycka in mer? Så känns det nu. Och jag måste läsa mer ikväll, det här är bara en paus. Vad är det förresten som gör att man måste ha choklad och läsk när man är så här trött i huvet? Jo, det måste ju vara att utan kolhydrater överlever inte das hjärna. Och mitt i allt sitter jag här och hatar frågan VARFÖR? Det har jag alltid gjort och jag tänker inte ens försöka tycka om den. Varför? är en fråga som det i o f s kan finnas ett redigt svar på som man kan gotta sig åt i flera timmar efteråt men det är också en fråga man kan få för att folk är så jävla nyfikna och en del saker håller man för sig själv för att man tycker att de är sina egna och ingen annans. Så kommer det en nyfiken jävla snornyfiken jävla fjolla o frågar VARFÖR? så det vibrerar i marken och bladlössen misstar sig själva för flatlöss. Jag undrar också varför? i bland men va fan, jag försöker välja mina tillfällen (se så perfekt fulländat exempel jag är, ta efter gott folk, ta efter!!!) Det finns också svar på frågan Varför? som gör hela din existens nervös och darrig och frågan dyker upp åter igen!!!! nånstans tycker jag frågan Varför? verkar vara en allas önskan att tillståndet eller vad det än må vara ska bli bra men Varför?!?!??! finns det då så många frågor man aldrig någonsin kommer få svar på när man ställer just frågan Varför?

Idag och imorgon består av två dagar vilken den ena var idag den andra är imorgon. Det viktiga med idag var att jag har min presentation avklarad och överstökad och jag kan äntligen ägna mig helhjärtat på fonetiktentan. Det viktiga med imorgon är att jag ska på skrivstuga och prata med Franco om min uppsats. Jag skriver om Trilussa som var romare och poet och skrev dikt på dialekt. Jag började läsa hans poesi förra sommaren ungefär. Den får mig att må bra.

I morse när jag vaknade tänkte jag att det skulle nog vara bättre om jag inte kunde tänka. Det är knappast min önskan för huvudet skulle se ut som en lufttom ballong utan tankar och funderingar. Det skulle vara praktiskt däremot om det gick att stänga av skiten när man ville. Tillexempel nu när jag har försökt att sova ett tag men när tankeapparaten går på högvarv som en speedad väckarklocka skrämmer jag iväg John Blund som tycks ha en tankeläsares förmåga. Jävla fjolla.

Ja, vem är den där Carl-Johan egentligen? Det är tydligen inte bara jag som undrar det utan även Emma. Tur att Emma snart kommer hem till Svejsan så vi tillsammans kan filosofera runt fenomenet. (Under tiden, Emma, så föreslår jag, för att du ska få mer kött på benen, att du exempelvis googlar på Carl-Johan, med åtanken om att han inte är en svamp)

Om man är vilse i skogen kan man ta hjälp av myrstackarna för att orientera sig. Om man är vilse i ett villaområde kan man orientera sig efter de inglasade terasserna som jag för övrigt aldrig riktigt till fullo kommer förstå charmen med. Jag gillar bäst att sitta vid utemöbler ute i trädgården eller på en filt eller på en helt vanlig, gammal, fin och öppen altan. För där luktar det kaprifol. På inglasade verandor luktar det Pelargon OCH DET FÅR JAG ALLT ANNAT ÄN ORGASMER AV!!

Nu ska jag lägga mig och sova och drömma mig långt, långt bort och om fina saker. Jag ska drömma om Rom och ginsengkaffe, sen ska jag drömma om ängen i Hillevik som är blå av alla ängsklockor på sommaren och där Åsa och Daniel springer hand i hand och sjunger en kärlekshymn till varandras kärlek. Daniel kastar sig ner på rygg i gräset och blickar upp mot den djupblå himmelen medan Åsa binder honom en krans av ängsklockor och prästkragar innan de fortsätter att springa mot vattnet med en stor och varm sol som dinglar över deras huvuden och som skickar stora kaskader av solstrålar på vägen framför dem. Nere vid vattnet omfamnar de varandra och Daniel lyfter upp Åsa och bär henne ut genom vassen där han gömt en kanot, sedan paddlar de tillsammans iväg till Lill-Jakob där de äter wienerbröd tillsammans i vattenbrynet och badar tårna i det sommarljumma vattnet medan måsarna skriker ovanför deras huvuden och någonstans hoar göken. På kvällen paddlar de ut och kastar lite och drar upp en och annan abborre som Daniel varsamt grillar över öppen eld som han för övrigt tänt med hjälp av glasögonens och ljuset från solnedgångens hjälp, medan Åsa stillsamt sjungandes dukar på filten. Så sitter de där i det rosaskimrande ljuset från horisonten och bara njuter av tillvaron, stillheten och varandra. Tillsammans blir de först mätta och sedan jättetrötta och tillslut vaggar de varandra till sömns i varandras armar på filten under bar himmel i sommarnatten. Och de sover gott. Det blir min dröm i natt.

Det här inlägget är främst för er som äter odlad lax. Jag har tänkt skriva om det ett tag men det har inte blivit av och istället för att skriva om det så hänvisar jag er till svt/play och uppdrag granskning som sändes den 25 januari. Det här är ingen propaganda från mig som tycker att fiskeindustrin är förjävlig, jag tycker bara att dagens människa bör vara lyhörd och uppmärksam på vår omvärld med tanke på att vi lever mitt i, accepterar och ignorerar paradoxer, lögner, motsägelser och lurendrejeri. Det här är bara ett exempel av många på hur jävla lurade vi är.

Usch, jag är så stressad så jag vet inte vart jag ska ta vägen och jag har inte tränat på en och en halv vecka och det känns som att allt har ansamlat sig i en stor tung tyngd som satt sig mellan skuldrorna och axlarna, spritt sig upp i nacken och fram i ansiktet. Ghaaaa. I natt blir det nog ingen sömn om inte ett mirakel inträffar. Fortsatt BLÅPLUGG ända till sängdax fast ett avbrott för spinning också ska jag vara hundvakt åt Mozart :) Aaaaahhhaaaa. Stress, det är gränsen till galenskap. Tur, TUR att den här stressen kommer hålla sig i högst till måndag nästa vecka men förhoppningsvis släpper lite redan på onsdag. 

Bla bla blablabla. hö-hö-hö. ----------- Bla bla blablabla bla bla.

Jag var precis inne på min sida på ansiktsbok och kollade på mina bilder från Madrid. Oj, oj, oj säger jag. Och för varje foto jag tittar på tvivlar jag på att det faktiskt hände, men då ekar det Jo, jo jo! nåntans i mitt huvud. Den där resan, den var det något magiskt över. Det var Emma, Don Juan och Johnny. Och jag lärde mig det äkta madridska uttalet av Mojito, men när jag är i Sverige låtsas jag som att jag inte kan det madridska utan rättar mig i leden för annars får jag stela, trötta, insnöade, inskränkta svenska blickar. Och om jag tar bort de fyra första adjektiven är frasen fortfarande lika skräckinjagande; svenska blickar. Vill vi ha dem på oss? För guds skull NEJ!  (om det inte är Carl-Johan Vallgrens blick då höhöhöhö hö hö hööö) 

ibland känner man sig sådär hängig och lite infekterad i kroppen. då får man inte gå och träna. idag är en sån dag för mig. det värsta med såna dagar är att eftermiddagen blir så fruktansvärt lång, det känns som att den blir 7 gånger 5 gånger längre än vanligt och det känns tråkigt. då blir det att man sitter här och tänker på håriga tyskar och önskar att man hade carl-johan vallgren vid sin sida eller dylikt. och samtidigt reflekterar man över sig själv och inser att man snöat in lite väl mycket på carl-johan vallgren på sistone, men tänker också att det inte gör nåt. han skulle nog bara bli lite skinnig i brallan om han bara visste. och när jag sitter här mitt under den långa eftermiddagen tänker jag att man kunde eggat till den med en cigg, men jag gör inget åt det för man vet ju att här i sverige, som rökare, klassas man som en outsider, samhällets bottenskick, en nobody, nån som står utanför alla samhällsklasser. och dit vill man ju inte klassa så här på långa sköna eftermiddan så då skippar man det också. i slutändan och conlusionen inser man att allt man tänker och funderar på är bara tänkbara cenarion (bortsett från det med hårig tysk för det har jag bevis på, ni kan få bilder) och då känns det ju ändå som att det är onödigt att fundera. men nånstans vet jag ju att det sista som är onödigt är att fundera. hursomhelst vart det en förbannat lång eftermiddag.

Oj, här sitter jag o torrhostar lite, men det är mest för att ge intryck av överlägsenhet och högfärdighet. Vilket gör att jag känner mig väl till mods.

jag börjar bli sugen på tomatsås och aubergine men köket är fullt med tyskar så jag har trotsat hungern i cirka 5 minuter, allt för att undvika att utgöra en minoritet. det värsta är att en av tyskarna egentligen är svensk. är det förräderi eller var han bara hungrig?

Jag ser alltid ut som en byracka i håret men idag var det nått helt katastrofalt vad krulligt det är. Fy tusan. Tänk er en pudel som fått en elchock också lägger ni den runt mitt huvud....så ser jag ut idag, det är inte kul alltså, det säger jag då er.

Idag har jag varit i skolan hela dan och vad jag fick ut av det ska jag nu berätta för er i punktform:

Blä. Bläbläblä.

Alla ninjavägar går till ninjarom och i ninjamorgon åker ninjacarin till ninjarom. det ninjigaste med ninjaresan är väl att ninjakursen är så ninjadålig så ninjajag fick inte direkt ninjamånga ninjaeuro att ninjaröra mig med. ninjajag ska ninjaäta ninjapizza. Mmmm!! :)

Asså, jag känner mig helt skitzzo idag. KanelCarin och KamelCarin och KöhlnCarin på en o samma gång. Det måste vara efterdyningar från igår.

Jag avgudar men avgudas jag? 

Ute är det väder och här inne finns det inga dammtussar kvar.

Nu är det så på riktigt att det nästan känns overkligt. Jag syftar givetvis på den så vidunderligt välkomna vetskapen om att fredag den 13:e får jag ståtligt besök av Åsa Erixon och Daniel Heldt. På något vis känner jag mig redan räddad från allt vad otur heter och på något vis så känner jag på mig redan nu att på fredag den 13 i mars i år kommer jag vara upp över öronen glad

1. Så här i med facit i hand vill jag bara tala om för mig att gårdagkvällens ångest var helt bortkastad då jag inte allt för sent lyckades somna. Förmodligen för att jag fick sätta ord på mina Tyskländska tankesvall.

Här ligger jag i min säng och har lite ångest för jag tror att jag kanske inte kommer kunna sova i natt. Jag funderar också på vad jag hade gjort i detta nu om jag hade befunnit mig i Tyskland. Kanske hade jag suttit i en djupgrön plyschfåtölj och ätit surdegsbröd, lyssnat på aggressiv synthpop och virat den senapsgula sjalen ett extra varv runt gamhalsen. Kanske hade jag tittat ut genom fönstret och beskådat massa hoppande kaniner för att sedan skölja ner utsikten med något så starkt att känslan gav sken av att vara en inre explosion av upplösande karaktär. Jag skulle stå där och reflektera över mitt tillstånd som människa men samtidigt inse mitt öde som en udda avart. Jag skulle tänka "borta bra och långt bort", hoppa in i duschen och uppmärksamt följa mina andetag medan jag noterade känslan av det tyska vattnet som sköljde över mig. Kanske hade jag gjort allt det där, kanske inte. Fast jag tror att jag förmodligen hade gjort det och att härligheten skulle förädla mig med det där utomkroppsliga deliriumet som jag tror att man bara kan uppleva i Tyskland.

Ja, vad ska jag säga nu då?

Om det är nån som vill köpa nått så har jag garanterat nått att sälja. 

Här sitter jag och är den jag är. Försöker tvinga mig igenom de 20 sista sidorna i en romans som ska va utläst till på onsdag. Det går sådär. Känns som att jag skulle behöva 32 år på mig att läsa de där sista sidorna. Känns som att jag önskar att boken inte fanns. Nu existerar dock skräpet så isåfall önskar jag att det kunde komma en lång, luden griparm och ta den ifrån mig. För isf skulle jag ha en ruskigt grym ursäkt på seminariet på onsdag.