ord
Ja. Ibland räcker det med nej, ibland med dess motsats för att uttrycka så jävla mycket som inte ens hundra andra ord tillsammans kan uttrycka.
Fast inte just nu.
För jag har inget att säga.
Men jag tycker grönt är fint och jag håller sakta på att strypa mina krukväxter. Dels för att Dostojevski var så jäla bra, dels för att jag har haft min koncentration koncentrerad på annat och framförallt för att mitt blickfång, under de korta stunder jag varit hemma, inte har fångats upp av just mina krukväxter. Ändå älskar jag mina fönster och tittar ofta ut fast det är mörkt.
Vilken fruktansvärd ûbertabu det är i Sverige att ångra något man gjort. Jag skiter i allehanda tabun och ångrar massivt massor med saker jag gjort. Ibland tröstar jag mig med att om nåt jag gjort/inte gjort/missat/sagt ecc inte spelar nån roll efter 10 minuter så lär de aldrig göra det.
Jag har lärt känna en snubbe här i Stockholm som är halvsvensk, halvitalienare men uppvuxen i Bremen. Jag tror hans högsta önskan är att få göra språkrevolution här i Sverige. När jag lärde mig italienska gjorde jag det på eget självdriv och den viktigaste insikt jag fick var hur viktigt det var att förstå en helhet för att förstå ett enda litet ord. Ord går via kortare och längre meningare, via ideomatiska uttryck och ordspråk via språkbruk ut till beteenden, uppträdanden och ett helt samhälle. Tvärtom går det samma väg baklänges. Ibland måste man förstå mycket förstå det lilla och det lilla hjälper dig att förstå, håll i er nu, -allt-. Det tog tid att komma dit, men en dag gjorde jag dit och nu är jag här. Får man citera det med Editors Lights? :I have a million things to say.
Non 8 1/2 ma quasi...
Jag ser att mitt senaste inlägg var den 18 april 2009 vilket jag, trots noteringen, skiter blankt i. Jag har haft tankarna på annat, på saker som både spelar roll och kvittar. Saker och ting känns oförändrade eller är det så att tiden har stått still? Tiden står aldrig still och de flesta fenomen som rör en enskild människas liv är varken bestående oförändrade eller konstant konstant fast ibland kan man kanske önska att tiden stod still så man han göra-allt-det-där-som-man-inte-hunnit-eller-har-kvar-att-göra-(som-man-kanske-egentligen-kunde-vara-utan) Typ bli påsatt av Bob Dylan eller varför inte Darin? Ja, i slutändan står ändå frågan mellan pest eller kolera. Fast Dylan vinner för Bob är ju Bob och vad vore musikhistorien utan Bob? Nicht mycket. Samma fråga fast rörande Darin? Svar: En örongnissel mindre.
Men just nu skiter jag i båda för just nu lyssnar jag helst på Leonard Cohen, vissa utvalda fransmän men helst Fabrizio De André för sin, i moderna mått, fulländade poesi.
8 månader sen sist och ett icke utvecklat ego men en enormt progresserad medvetenhet. Jag vet inte om man kan säga progresserad på svenska men vad jag menar är framgådd typ. Medvetenhet för språket, icke dock för det svenska. Jag har prokurerat (det här kanske är svitalienska på högsta nivå men det skiter jag i), ett massivt omfång av italiensk höglitterär poesi, prosa och språkhistoria, kunskaper som jag högaktningen värderar enormt och som förgyller min tillvaro, Calvino, Pratolino, Dante, Boccaccio, De Lampedusa, Pavese, Pasolini, Morante med jämnlikar, jag tackar er för höstens högklassiga läsarglädje! För att uppskatta det bästa kan små avstickare och sidospår stundom behövas, därav har jag gjort ett djupdyk i Dostojevskij innan jag promenerar i Italiens outtömliga önskebrunn.
