Utarbetad

Just nu är det bara jobb, jobb, jobb. Händer ingenting, gör fel på jobbet, trött i huvet, ont i benen, ingen fritid. Usch. Guld och grejer precis j'''''''''''''''''vlar överallt jag blir tokig!! Har jobbat så mycket de sista två veckorna att jag har känt mig strandad på guldjävlafynd men i helgen är jag ledig sen är det bara två veckor kvar och då jobbar jag bara liiiite. Så jag kommer ha tid att ha kul också =)

Öööh eeeh, det är alltså guldfynds fel att det inte händer så mycket här.

Knöla ihop mig

Usch och fy faaaaaan. Idag är en sån där dag som lika gärna kunde ha utraderas innan den kom, när allt bara blir fel, när jag bara är feeeel och allt jag gör är katastrofalt. Jag önskar att gammal hederlig envishet kunde räcka till att det kunde börja växa mossa på mig och att jag till slut blev ett med naturen och försvann ut till moder Svea. Den som känner sig manad att knöla ihop mig till en boll och kasta bort mig får gärna komma hit nu! Tack och bock för idag, imorgon är säkert bättre. 

A che cosa servono le persone cattive???

Bordslyrik

När man var liten och hade ätit klart reste man sig och haspade ur sig något i stil med: TACK FÖR MATEN DEN VAR GOD, ÅTTA SPYDDE, TIO DOG! HA-HA-HA-HAAAAA. Sedan rusade man iväg till tv:n och kollade på tom&jerry innan det var dags att kuta ner till frysen och skopa över några liter glass i en skål som man sedan åt under första andakt. Nu för tiden när jag har ätit klart försöker jag glatt tänka "tack för maten den var god....." sen är det bara att kavla upp ärmarna och ta tag i disken och städa till det är skinande rent. Det är förjääääävligt tycker jag. Det hade varit mycket lättare om man, i stil med kissarna, käkade torrfoder. Då hade det bara varit att hälla upp lagom mängd och tugga i sig tills det var slut. Inget slask, ingen disk, inga skitiga bänkar! Fast det är klart, då skulle man väl vara tvungen att springa ut och jaga råttor och sork i tid och otid för att hålla sig mätt....njaaa, jag är ju ändå inte så mycket för kött....

jag är trött

Nu är jag trött. Uuuh så trött jag är. Dagen har varit aktiv. Morgonpromenad. Volleyboll och vindsurfing. De två sistnämnda resulterade i dödssmärta i hela kroppen. Det värsta är att jag lovat mig själv en joggingrunda idag eftersom jag (ofrivilligt) legat på latsidan i tvåååå dar. Ska envisheten eller tröttheten vinna? Det är frågan. Jag sätter 50 spänn på envisheten då jag skulle bli mycket förvånad om den underkastade sig lite trötthet och dödssmärta. Så det är ungefär en timme kvar till min runda. Jag hade lovat mig att springa en mil men jag tänker skarva ner det till 7 kilometer för jag är så jävla trött. Uuuuh vad trött jag är. Sen ska jag bara lördagssofta i Trödje, tänka att det är så jävla softish att få slappa, titta på de glada två katterna som jagar flugor och tycka att det bästa är att det är helt toppen att få slappa lite när man är så jävla trött som jag är idag eftersom jag har varit så aktiv. :P

Hur som helst har dagen varit jävligt kul. Just nu önskar jag mig bara 1 192 000 kronor så jag kan köpa mig huset som är till salu nere vid Silverbäckarna. Det saknas bara 1 191 998, 50 sen slår jag till!

Gud, grisar och yrkesquiz

Gissa yrket:

1. Ehurrrrm. Och hur var det här då? 
2. Kan jag hjälpa dig med något?
3. Däblirfemtonkronor 
4. Nypåstigna? 
5. Hur länge har du känt så här?
6. (Slå ej dövörat till här!) "A-dur"
7. Tjåååoooonongongong.....
8. Weeeee. wee-wee-WEEEEEEE


Facit:

1. Polisen
2. Butiksbiträdet
3. Korvgubben
4. Konduktörn!
5. Doktorn. Eller psykologen eller terapeuten eller nåt i den stilen. 
6. Pianostämmaren
7. Råttmördaren, dvs. råttfällan
8. Inbrottslarmet. 



Igår var en mycket givande kväll. Storebror grillade majskolvar åt mig, mamma bjöd på rosevin. Sen ringde Elin. Vi var på allsång i Trödjes bönhus, mest för att vi fick våfflor och det var fin sång. Typ Nu går sista visan. Där hann jag dessutom köpa en tavla för 10 kronor på loppisen. Egentligen var den stängd men eftersom den bara låg gömd under lite presenningar o grejjer var det ju inte så svårt att leta fram MIN tavla med lila sånt-där-runt-omkring (Vad fan heter det??????) Det var så ogillrat att jag till och med kunde ha STULIT den men eftersom det känns snålt att sno nåt för tio spänn från nån som dessutom precis har bjudit på våfflor med grädde och sylt lånade jag tio kronor från mrs Vapendragare så jag kunde pejja mästerverket på en gång. Den är så fin. Ram heter det förresten det där runt om kring som är lila på det här exemplaret. Efter konstshopping spelade vi handboll, mitt lag förlorade men jag får väl skylla på rosevinet tror jag, eller saften från bönhuset. Kvällen avslutades med softish myntate och skorpor. Sedan trallade jag mig till söms. 

Här jag ska dela med mig av mitt musikval ikväll:

I can't shake this feeling I've got
My dirty hands, have I been in the wars?
The saddest thing that I'd ever seen
We're smokers outside the hospital doors


Och eftersom det regnade idag ska jag dela med mig av en trollformel mot regn:
Jungfru Maria hon satt på stätta, 
hon borsta och hon flätta, 
hon bad till Gud allena,
att regent måtte lena,
och solen måtte skena,
först på folk och sen på fä,
och så på Jungfru Marie lilla vita knä.

Så  blir det sol imorgon hoppas jag ni tackar mig. (annars kan ni komma in till mig på guldfynd för jag har ett paraply att erbjuda som nån förvirrad stackare glömde kvar idag hö hö hö)

Också en liten slutkläm à la gris: 
- Far din var ett svin, sa suggan till kultingen. 

Nöffnöff!

La donna cannone

Om jag hade en kanon skulle jag ladda den full med krut, rulla ihop mig till en kula och rulla i. Sen fick jag väl förmodligen leja nån som satte eld på stubinen och sköt iväg mig i riktning söderut. Fast jag hade ju såklart tjuvkopplat manicken innan så jag inte påverkades av tyngdlagen förrän jag var i höjd med Roma. Det skulle vara alldeles kanon det tycker jag, Eller så skulle jag bygga en jättestor katapult så jag fick plats med lite packning också.

Igår, för att stilla min lilla Rom-längtan, och eftersom jag var ledig och hade tid, lagade jag egen hemgjord ravioli. När det var dags att fylla den lite för sega pastadegen konstaterade jag snabbt att det bara är IDIOTER som lagar egen ravioli. Här var jag alltså irriterad som en hel förbannad bikupa. Envis som en åsna fortsatte jag mitt lilla handarbete och vips fick jag in tekniken och bestämde mig för att det bara är IDIOTER som inte vågar sig på kulinariska utsvävningar i köket. Och jääääää*ar vad gott det var =) Det var värt slitet, som inte var det värsta slitet jag varit med om. Det blir värre när jag ska göra pastakanoner.

Jag fick dessutom en liten rapport från Rom igår när lilla Jullebulle ringde och surrade med moi =) Hon kommer hem på semester i augusti så då bär det iväg till Gotland för min del på en liten påhälsning =) Kul!

Usch, när jag drabbas av sån här fruktansvärd längtan tillbaka känner jag mig ungefär som en f.d. missbrukare som står på gränsen till ett återfall. Det skär i hjärtat när alla gamla minne dyker upp igen och jag bara önskar för fulla muggar att jag var där och inte här. Nä, två kanoner blir nog nästa grej å köpa.En för att skjuta ner mig till Rom med och en i Rom så jag kan skjuta hem mig när det blir för jobbigt där.

La donna cannone.

Senza fame, senza sete, senza aria, senza rete, voleremo via.

Idag är det för övrigt en sån där toppendag för jag är ledig och Elin kommer hem =) =) =) Ja! ja! Ja! ja!


.....

Om jag fick bestämma över allt skulle jag bara bestämma att jag var i Rom just nu och att jag fick stanna där 4-ever. Inte för att jag inte har det bra här - jag kan absolut inte klaga!!! Men eftersom jag har det så bra här vill önskar jag att jag var i Rom på livstid eftersom jag vet att K-stad väntar i höst.....bläääää.... K-stad står för Kuk-Karlstad. Fast Karlstad är väl inte världens avgrundshål men det är ju inte Rom heller. Gggnnnn......jag längtar till Rom så mycket att jag håller på att döööööööööööööööööö. Meeeen, man ska ju vara nöjd med det man har också.....

XXX

Carin är så trög och lat
Tänker bara på sin mat
In i stugan varm och trång
Sitter Carin dagen lång


Huvet upp och ändan bak
Här sitter jag på huk och syr en tältduk
Huvet bankar av tunga tankar
Glad är jag ändå och reser mig upp på tå.


Dagsrapport:
*Hissen går inte ändå upp
*Alla hästar är inte hemma
*Alla bilar är inte parkerade i bagaget
*Räven sitter bakom örat
*Vargen är hungrig som en varg
*Borta bra men hemma bäst, fest, pest
*Jag ska bygga en fallucka framför guldfynd
*Hellre 28 lastbilsflak fullproppade med svettiga byggarbetare än 28 tomma lastbilsflak.


Också en rolig historia som jag inte hittat på själv:
Vad är det för skillnad på en snigel och en BMW?
På snigeln sitter slemmet utanpå.


Wo ist  der köttyxa? Appro på hissar och grejjer.


Skogens Konung

Ikväll när jag var ute och sprang kände jag mig plötsligt iakttagen, och vem stod inte och glodde på mig mitt i skogen om inte självaste Skogens Konung? Det kändes stort, det kändes mäktigt, jag kände att "shit, nu vänder jag och springer hem". Men när han med grövsta byggarbetarerösten säger "howdydoodely cowgirl" tänkte jag sarkastiskt: "Slösa inte mer tid på mig herr Snok för jag har en ny bro". Så nu är vi polers istället, jag och älgen. Han heter förresten Massimiliano för han har italienskt påbrå och en sällsynt klövåkomma men är en ständig optimist och skrattar som en häst gnäggar. 

Smågrodor

idag när jag var ute och gick var jag inte ensam på skogsvägen för jag hade hunden med, men förutom henne hoppade hundratals små minigrodor på vägen. Här måste jag bara göra ett litet förtydligande för den noggranne: Jag och hunden Tassa hoppade inte som kanske lite luddigt kunde feltolkas ovan, vi spatserade som stolta konor längs grusvägen. Förbryllade sa vi till varandra:
- Så många söta grodor, men vart är mamma groda och pappa groda?
Det visste varken jag eller Tassa svaret på så vi gick vidare. Mitt i den studsande och hoppande gulligheten gömde sig dock den horribla morbiditeten då det mitt bland små hoppande grodor låg små.......- varning för känsliga läsare - icke längre levande grodlik. I och för sig brukar grodlik aldrig vara levande, men innan de vart grodlik var de föHOPPningsvis levande. Men nu var de döda. Både jag och Tassa må vara bevingade änglar men vi tar dock i mark för varje steg vi tar och att undvika att lämna ett radband av nya grodlik efter oss var omöjligt eftersom det framför oss kryllade om hoppande smågrodor. Det här är faktiskt inget unikt för idag, att jag råkade krossa oskyldiga djur under mina fötter på min i övrigt undersköna skogspromenad (i utsökt sällskap) utan det är faktiskt så att vi ALLA dödar HUNDRATALS med små djur i VARJE STEG vi tar. Sånt måste svida för varje inbiten vegan. Och vart vill jag komma med det här då? För att slippa vara ärlig och tala om att jag har ingen som helst aning så kan vi väl bara säga att adamsäpplet bör man inte bita i. Och så råkade de där hundratals små djuren vara i storlek av smågrodor i dag (pyttesmå, som en nagel)

RSS 2.0