kanelcarin

ja.........jag har ingen lust och jag är inte heller världsomspännande. det känns mest som att jag bara befinner mig på ett obestämt läge nånstans mellan kobent och hjulbent men det är väl inte heller så dåligt, eller? dessutom har jag lille fjanten här och vi älskar varandra. han älskar mig och jag älskar honom och det är något fastslaget och bestämt och det är inte alls några dåliga grejjor!! han fick följa med mig ut på promenad idag men jag fick vända hemåt och lämna honom hemma för han och jag kom hela tiden på olika sida av björkarna och lite annat. det kändes omöjligt men han förstod mig eftersom han älskar mig och jag honom och därför vart det inget tjafs. sen när jag gick före honom upp för trappan släppte jag förbi honom för han tyckte jag gick för sakta och ville inte bli bromsad av en ladugårdsvägg. det är sånt man förstår utan att ens behöva säga det när man älskar varandra så här obeskrivligt, nästan overkligt mycket. och kärlek är ju ändå något världsomspännande så kanske ändå.......