Carins riddare
Tyvärr är inte jag en av de lyckligt lottade som har en riddare vid sin sida just nu. Om jag hade det skulle han också få en kardemummaskorpa och ett glas mjölk. Luca skulle kunna vara min riddare och han skulle få en hel påse med skorpor, fast jag skulle inte säga att det var Viktoriaskorpor utan Viktorianska skorpor för då skulle han bli så där härligt imponerad som bara han blir. Sen skulle han lyfta upp mig på sin vita springare och vi skulle rida bort i solnedgången. Men för att slippa massa smör och förutsägbarheter skulle jag protestera innan hästen skenar iväg och bjuda på en till skorpa. Luca skulle tacka och ta emot. Sen skulle han förstå att vägen till mitt hjärta är en fruktsmoothie till frukost, en sån han gjorde när jag träffade honom sist i Rom, den röda. Och som italienare ska han väl ha cappuccino på morgonen så jag får väl köpa en espressomaskin. Mammas kanelbullar brukar gå hem hos italienare så jag ska gräva fram nån sån också.
En parantes bara: Om Luca kommer mest för att träffa mig så är han välkommen, kommer han främst för skorporna blir han nog hemskt besviken för jag åt just upp den sista.
På kvällen när vi ska ut och äta kommer han bli besviken för mozzarellan är inte di bufala och prosciutton är inte från parma så han blir irriterad och tar med mig tillbaka till Italien sen lever vi lyckliga där i alla våra dagar. Fast ibland kommer jag hem och hälsar på för mamma vill ha limoncello och pappa vill säkert också ha nåt ibland. Och Elin behöver olivolja och Luca är för snäll så jag måste få en paus.
Idag satt jag djupt försjunken i tankar på bussen när jag plötsligt väcktes av vad jag först var en kamel men som sedan visade sig bara vara tanten som satt bakom mig som någon matat med tuggummi. Hon smackade så det började flimra framför ögonen på mig, så det vibrerade i trumhinnorna, fönstren immade igen och luftfuktigheten steg till över 95% Alltså, lite vett och fason och gärna etikett! Bara för att hon har köpt ett paket tuggummin behöver hon väl inte mula in hela paketet på en gång och demonstrera för hela världen att hon kan tugga. Ingen betvivlar väl ändå det. Hon tuggade så frenetiskt att jag ett tag var rädd att jag skulle sugas in jag med. För att minska risken och undvika att bli slukad av skapelsen kröp jag ihop och försökte se ut som något riktigt hårt, typ en skruv eller ett handfat. Det måste funkat för hon klev av och jag satt kvar och så vitt jag vet snurrar världen på precis som innan.
