Das maskot
Jag kan inte hjälpa det men jag tycker att jag är mycket bättre än Fabio. Han känns mest som en maskot som man kan göra vad som helst med. Han har ju så korta ben så när han går fort vilket iofs tillhör sällsyntheten, låter han ungefär som en batteridriven leksakskanin eller bil eller vad du vill. åååååh vad jag längtar till han ska duscha. Han kommer få problem med handduken. Det är tur att han har humor liknande min. Sen väljer man själv om man vill kategorisera den till den bättre.
Själv har jag precis laddat med lite kaffe alla arabic och en proteindrink (känner hur det riktigt spänner och pulserar i musklerna) Nu sitter jag och försöker öppna matteboken som jag släpat med mig ända från svedala men jag har problem med den där mentala spärren. Plus att det sitter nån jäkla gök här ute och låter som en rostig gunga. Jag hatar fåglar. Och den här borde dricka olja så det slipper gnissla i öronen på oss andra dödliga.
Jag har föresten ett dagens avslöjande idag: Jag och Fabio börjar gå varandra på nerverna. Det går rysningar längs ryggraden när jag tänker på att jag måste spendera hela dagen på tu man hand med honom. JAG ORKAR INTE MER! HAN GÖR MIG TOKIG! Jag vet att han också känner samma sak. Han har inte sagt det högt. Han mumlar om det i sömnen. Också snackar han massa skit. Men jag ska jobba på att försöka göra varje resterande dag till det bästa. För att orka härda ut. Kanske ska hälla salt i kaffekokaren?
Det krävs förresten ruggigt balanssinne för att gå varandra på nerverna. De är ju så små menar jag.
Kommentarer
Trackback
