kanelcarin

Om jag hade en kanon skulle jag ladda den full med krut, rulla ihop mig till en kula och rulla i. Sen fick jag väl förmodligen leja nån som satte eld på stubinen och sköt iväg mig i riktning söderut. Fast jag hade ju såklart tjuvkopplat manicken innan så jag inte påverkades av tyngdlagen förrän jag var i höjd med Roma. Det skulle vara alldeles kanon det tycker jag, Eller så skulle jag bygga en jättestor katapult så jag fick plats med lite packning också.

Igår, för att stilla min lilla Rom-längtan, och eftersom jag var ledig och hade tid, lagade jag egen hemgjord ravioli. När det var dags att fylla den lite för sega pastadegen konstaterade jag snabbt att det bara är IDIOTER som lagar egen ravioli. Här var jag alltså irriterad som en hel förbannad bikupa. Envis som en åsna fortsatte jag mitt lilla handarbete och vips fick jag in tekniken och bestämde mig för att det bara är IDIOTER som inte vågar sig på kulinariska utsvävningar i köket. Och jääääää*ar vad gott det var =) Det var värt slitet, som inte var det värsta slitet jag varit med om. Det blir värre när jag ska göra pastakanoner.

Jag fick dessutom en liten rapport från Rom igår när lilla Jullebulle ringde och surrade med moi =) Hon kommer hem på semester i augusti så då bär det iväg till Gotland för min del på en liten påhälsning =) Kul!

Usch, när jag drabbas av sån här fruktansvärd längtan tillbaka känner jag mig ungefär som en f.d. missbrukare som står på gränsen till ett återfall. Det skär i hjärtat när alla gamla minne dyker upp igen och jag bara önskar för fulla muggar att jag var där och inte här. Nä, två kanoner blir nog nästa grej å köpa.En för att skjuta ner mig till Rom med och en i Rom så jag kan skjuta hem mig när det blir för jobbigt där.

La donna cannone.

Senza fame, senza sete, senza aria, senza rete, voleremo via.

Idag är det för övrigt en sån där toppendag för jag är ledig och Elin kommer hem =) =) =) Ja! ja! Ja! ja!