Smågrodor
idag när jag var ute och gick var jag inte ensam på skogsvägen för jag hade hunden med, men förutom henne hoppade hundratals små minigrodor på vägen. Här måste jag bara göra ett litet förtydligande för den noggranne: Jag och hunden Tassa hoppade inte som kanske lite luddigt kunde feltolkas ovan, vi spatserade som stolta konor längs grusvägen. Förbryllade sa vi till varandra:
- Så många söta grodor, men vart är mamma groda och pappa groda?
Det visste varken jag eller Tassa svaret på så vi gick vidare. Mitt i den studsande och hoppande gulligheten gömde sig dock den horribla morbiditeten då det mitt bland små hoppande grodor låg små.......- varning för känsliga läsare - icke längre levande grodlik. I och för sig brukar grodlik aldrig vara levande, men innan de vart grodlik var de föHOPPningsvis levande. Men nu var de döda. Både jag och Tassa må vara bevingade änglar men vi tar dock i mark för varje steg vi tar och att undvika att lämna ett radband av nya grodlik efter oss var omöjligt eftersom det framför oss kryllade om hoppande smågrodor. Det här är faktiskt inget unikt för idag, att jag råkade krossa oskyldiga djur under mina fötter på min i övrigt undersköna skogspromenad (i utsökt sällskap) utan det är faktiskt så att vi ALLA dödar HUNDRATALS med små djur i VARJE STEG vi tar. Sånt måste svida för varje inbiten vegan. Och vart vill jag komma med det här då? För att slippa vara ärlig och tala om att jag har ingen som helst aning så kan vi väl bara säga att adamsäpplet bör man inte bita i. Och så råkade de där hundratals små djuren vara i storlek av smågrodor i dag (pyttesmå, som en nagel)
Kommentarer
Trackback
