kanelcarin

Ibland befinner man sig mitt i verkligheten som bara rullar på i en evighetsbana och det man upplever känns bara så rätt. Så går tiden och man kommer på sig själv med att nagla fast sig vid dumma, onödiga vanor och människor som det inte egentligen är något fel på men man försinkar andra människor för att umgås med dessa andra bekantskaper..... Sen så går tiden ytterligare och av någon anledning får man perspektiv på tillvaron och plötsligt går en del ljus upp.... Det är så lätt att fastna i vanor och evighetsmönster som sen är supersvåra att ta sig ur. Det är lätt att kritisera andra och glömma bort att rannsaka sig själv. Ibland kan det verkligen behövas, för att plocka bort allt dumt och onödigt som man slösar bort tid och tankar på och framförallt för att må bättre! Det är så himla skönt att vara hemma hos mamma och pappa nu. Usch, det var så himla jobbigt sista tiden i Karlstad och de sista veckorna blev jag så otroligt medveten om vad jag inte borde göra och vilka jag inte borde haka upp mig på för att må bra men ändå fortsatte jag på samma sätt ända till i lördags när jag satte mig på tåget hem. Det var en helomvändning, ett jäkla lappkast att komma hem hit och bara SLIPPA allt och alla som jag inte vill vara med om just nu. Perspektiv och avstånd har gjort att jag på riktigt har insett och verklighetgjort vad som sakta gick upp för mig de sista veckorna. Förhoppningsvis tar jag med mig det i bakhuvudet.