kanelcarin

- Höpp, höpp, höpp! Stopp där unga dam! Har fröken blivit alltför förnäm för att ens utfärda ett alldagligt *goddag* till en numera inte alltför snärtig herre som mig?

Lite snopen och förvånad, men framförallt ärad, vände jag mig hurtigt om och sa:

- Åh nej, ni misstar er! Det var inte alls min mening att verka ignorant! Jag gick endast lätt försjunken i djupare tankar (om inte ringlande formulerat, så säg!) så jag missade er! Goddag herr Snok, så stilig ni är i er hatt!

-Stilig må hända, men inte någonsin tidigare så torr i halsen.

Här förstod varjefall inte jag hur snubben kunde påstå sig vara torr i halsen när tungan samtidig åkte ut och in likt ett gummiband i någon slags evighetspendel. Eftersom jag inte är född helt tokig i huvet förstod jag att herr Snok är sugen på öl och lite härlig SKA-musik hemma hos mig så jag passade på att skaffa en grisknorr. Alltså:

- Har Herr Snokish planer för morgondagen? Om inte hälsar jag er välkommen till min träveranda att bland mygg och fä inbälja iskall öl inörandes softishaste SKAn i sommarnatten? 

Ja, han kunde bildligt sagt inte slingra sig ur detta förslag utan fick helt enkelt tacka och bocka (fast inte som vi sedvanliga människor gör, utan i sidled).

Det största dilemmat stod dock jag själv inför. I och med denna överenskommelse insåg jag själv att jag satt min sista potatis. Vad uppskattar Herr Snok för öl? Är han lite layback och öppen för allt så det till och med funkar med amerikansk öl som budweiser eller föredrar han mer hardcore? Vi snackar alltså irländsk Guinness? Ja, snokar med rödrosiga kinder kan väl inte vara annat än sååååå charmigt? Så kom jag hastigt och lustigt att tänka på den i forna tider så trevliga ölprovningen ihop med min kära vän Elin. Misstar jag mig inte fullkomligt så har jag läst någonstans i någon avlägsen och numera inte längre existerande bilaga till en nedlagd tidning att snokar i anakondastorlek aldrig någonsin kan titulera sig bojkottare i något som helst sammanhang. Jag tänkte alltså först ölprovning igen MEN. I och med detta tänkte jag att min så ståtlige och dessutom unge Herr Snok inte ska behöva slösa tid på pissljummen öl utan passar på att bjuda in honom på lite Brunello och en härlig ostbricka. För jag har hört att snokar gillar sånt. 

Han är lite för blyg för att erkänna men Herr Snok är en finsmakare. That's why he likes me ;) Nä ja skojja, kunde inte låta bli att avsluta inlägget med fetingskämtet haha :P