kanelcarin

Varje söndag här i Karlstad tänker jag "ghaaaa, la pioggia di domenica" som på svenska skulle bli nått i stil med "söndagsregn". Den som inte klarar av att tyda metaforen är skapligt trög men eftersom jag känner mig så harmonisk idag ska jag förklara vad jag ändå tror att de flesta vid det här laget vet; att jag tycker att söndagar här känns tråkigare och mörkare än den mest nattsvarta novemberkvällen. Idag känns det i och för sig inte superfarligt men bara därför ska så klart Tor jävlas och ställa till med ett riktigt, kallt och blött söndagsregn. Ja, för här i Karlstad står regnet som spön i backen. Som en iscensatt metafor. Som skrattar mig i ansiktet.