kanelcarin

Ja just ja, idag när man var ute o spatserade råkade jag kasta en blick på en förbicyklande hammarbysupporter. Tänkte inte mer på där förrän några minuter han kommer upp bredvid mig och döm om min förvåning att gullegrisen skrämde livet ur mig. Så jag sa DJURGÅRDEN! DJURGÅRDEN! DJURGÅRDEN! Sen gick han. Eller nja. Snubben var amerikan och sa att han ville gå bredvid mig för att han gillade mitt hår. Förmodligen såg jag dödschockad ut för han sa att mitt ansiktsuttryck sa att jag såg besvärad ut, var jag kanske rädd för honom? Jag pep bara ur mig "jag känner ju inte dig". Men va faaan gör man som tjej, svettig och på väg hem när det kommer en snorfull Hammarbysupporter med cykel som till råga på allt är en maffig amerikan? Som tur var det tog han det bra och känslan av att dissa nån är ju alltid härlig ;)