Non 8 1/2 ma quasi...
Jag ser att mitt senaste inlägg var den 18 april 2009 vilket jag, trots noteringen, skiter blankt i. Jag har haft tankarna på annat, på saker som både spelar roll och kvittar. Saker och ting känns oförändrade eller är det så att tiden har stått still? Tiden står aldrig still och de flesta fenomen som rör en enskild människas liv är varken bestående oförändrade eller konstant konstant fast ibland kan man kanske önska att tiden stod still så man han göra-allt-det-där-som-man-inte-hunnit-eller-har-kvar-att-göra-(som-man-kanske-egentligen-kunde-vara-utan) Typ bli påsatt av Bob Dylan eller varför inte Darin? Ja, i slutändan står ändå frågan mellan pest eller kolera. Fast Dylan vinner för Bob är ju Bob och vad vore musikhistorien utan Bob? Nicht mycket. Samma fråga fast rörande Darin? Svar: En örongnissel mindre.
Men just nu skiter jag i båda för just nu lyssnar jag helst på Leonard Cohen, vissa utvalda fransmän men helst Fabrizio De André för sin, i moderna mått, fulländade poesi.
8 månader sen sist och ett icke utvecklat ego men en enormt progresserad medvetenhet. Jag vet inte om man kan säga progresserad på svenska men vad jag menar är framgådd typ. Medvetenhet för språket, icke dock för det svenska. Jag har prokurerat (det här kanske är svitalienska på högsta nivå men det skiter jag i), ett massivt omfång av italiensk höglitterär poesi, prosa och språkhistoria, kunskaper som jag högaktningen värderar enormt och som förgyller min tillvaro, Calvino, Pratolino, Dante, Boccaccio, De Lampedusa, Pavese, Pasolini, Morante med jämnlikar, jag tackar er för höstens högklassiga läsarglädje! För att uppskatta det bästa kan små avstickare och sidospår stundom behövas, därav har jag gjort ett djupdyk i Dostojevskij innan jag promenerar i Italiens outtömliga önskebrunn.
Kommentarer
Trackback
