Ålla! Som spanjorerna brukar säga.
Jag är alltså finns jag. Bara en sån sak. Och idag fick man banne mig veta att man är och finns. Skola ända till klockan 20 idag, i en svinkall hörsal dessutom. Min snok blev ett stoppljus och det bildades is i min av kroppen till 70 % bestående kroppsvätska. Det genljöd i huvudet av rundgången från allt kunskapsinsupande och när jag väl blev ivägsläppt var jag så hungrig att det knöt sig i magen. Jag hatar att äta rester men när jag var hemma halv 21 tackade jag restguden att jag idag faktiskt hade rester i kylen. Och den där halvtimmen i Stockholm Underground hade jag sån tur att jag fick socialisera mig med en kursare som visade sig bemästra konsten att skifta mellan rikssvenska och finlandssvenska. Bara en sån sak. Imponerar ju på vem som helst, till och med på en utsvulten hackkyckling men bittra framtidsutsikter. Tänk, det trodde man inte i morse att man skulle få sällskap av Mr. Snoffsig på tunnelbanan i morse när man vaknade. Utmärkt exempel på sånt man kan nära sig på under ungefär en 13dagars period (med visst småätande dock). Gentleman var han också för han bjussa på godis, men jag uppträdde i enlighet med södermalmsdamsmanér och tackade nej eftersom jag inte hade möjlighet att tvätta händerna och även för att om jag tar en måste jag ju ta två så att den första får sällskap och sånt kan ju misstolkas för girighet vilket vore tråkigt men framförallt tackade jag nej därför att jag inte missunnade honom eventuella spår av proteiner sånt där snarr innehåller. Han är ju karl så han måste ju tänka på tillväxten!
Väl hemma hukade jag mig bakom mattkanten så jag skulle slippa prata med la sambo innan jag fick mat i magen och innan magontet försvann och det gick bra. Sen brakade det loss eftersom vi inte setts sen i fredag och hade en hel del att förtälla varandra. Många skratt blir det :) Hon är så bra tycker jag för vi skrattar jämt i hop.
