kanelcarin

Imorse när jag skulle vakna snoozade jag rätt länge. Jag var medveten hela tiden om att jag snoozade länge och sen drömde jag om min barndomskompis mamma och mormor och de bjöd mig på nåt, typ fika, sen snoozade det till igen och då hade nog inte snoozningarna nått fram till mina hörselsnäckor på ungefär en timme eller så hade snoozet hakat upp sig, hur som helst var tiden för den sista snoozningen 10:46 och jag vill skrika liv i mig själv och jag tyckte att jag hade förlorat de underbaraste timmarna på hela dagen, varjefall när man är ledig, men jag skrek inte utan jag klev bara upp och gick och speglade mig och då såg jag att jag inte hade tvättat av mig sminket igår och först tänkte jag att det var rätt ballt sen tvättade jag av det, noggrant. Då snoozade det igen fast helt i onödan eftersom jag redan var på fötter och mitt uppe i förlorad-tid-ångesten-som-egentligen-inte-tjänar-nåt-till. Sen åt jag apelsinris och så startade min dag idag. Det är en bra dag.